Sedan 29 år är simsällskapet tillbaka vid ån, där verksamheten en gång började. Sedan 1871 har Selångersån spelat en stor roll för föreningen. I mer än 60 år hade föreningen ett något lösare förhållande till ån. Då bedrevs merparten av föreningens verksamhet i badhuset vid Kyrkogatan.

Tyvärr finns ingen detaljerad beskrivning från föreningens bildande eftersom grunddokumenten som så mycket annat förstördes vid en stora branden 1888. Varför gör vi då den här tillbakablicken? Det är inte enbart av nostalgiska skäl. Förhoppningsvis kan det också tjäna som vägvisning i vårt fortsatta arbete att kunna erbjuda Sundsvallsungdomen en bra simverksamhet. En verksamhet som till stor del bygger på ideella insatser kan inte alltid ligga på topp. En framgångsrik period följs inte sällan av en återhämtningsperiod. Så har det också varit för simsällskapet.

Inte bara simning
Klubbens ryggrad har hela tiden varit simundervisning och tävlingssimning. Under de första åren lockade dock simhoppningen många intresserade och under några år på 30-talet hade föreningen ett duktigt vattenpololag. Alla föreningar med några år på nacken har också en förhistorik. Det gäller även simsällskapet.

Att intresset för simning väcktes mitten på 1800-talet är inte så konstigt. Via vattenvägarna kom huvuddelen av det som behövdes för Sundsvalls bornas uppehälle och på vattnet transporterades industrins råvaror och färdiga produkter. Det var alltså naturligt att Sundsvallsborna tidigt tog upp idén om vattenkurer som botade diverse åkommor och att de insåg vikten av ökad simkunnighet. Ur de ideérna föds så småningom simsällskapet som med åren kom att ge Sundsvall en topplats i elitsimmarnas värld.

Badsällskap bildas på Knaust
Sommaren 1852 samlades en kväll tolv inflytesrika män på hotell Knaust och bildade ett badsällskap. Man beslutade att bygga en kuranstalt. Förutom stadens befolkning skulle anstalten även betjäna långväga gäster. Kuranstalten var två våningar. I entréplanet fanns brunnssalonger, läkarmottagningsrum, fem inpackningsrum, två sittbadrum, två duschrum, två bassänger och ett ångbadkar. På övervåningen låg en salong, tolv inpackningsrum med två sängar vardera och kallvattenreservoarer.

Badsällskapet initierade byggandet av en kuranstalt som stod klart året därpå och invigdes av prästen och simentusiasten Nils Salén. Kuranstalten var efter dåtidens mått en imponerande skapelse och den 4:e största i landet som hämtat inspiration från Medevi brunn vid Vätterns norra strand. Under några år var verksamheten mycket livaktig. En läkare doktor Lagerträd skötte uppgiften med den äran.

Trio bakom bildandet av SSS
De drivande krafterna bakom badsällskapets tillkomst står också med största sannolikhet för bildandet Sundsvalls Simsällskap. Gustav Ferdinand Knaust, ordförande och handelsmannen i Sundsvallsbanken LF Boström och prokuristen P Örnberg. Trion tog också initiativ till byggandet av ett badhus som invigdes 1 juli 1866 och som låg vid åmynningen . Åttonde juli 1878 öppnades nytt badhus som låg i hamnen vid Selångersåns utlopp och var byggt på pontoner.

Framgångsrika simskolor under strejken
Hösten 1878 anländer fil. kand. Knut Adrian Andersson till för att undervisa i Engelska och Franska vid läroverket. Han kom från Uppsala och var en verklig simentusiast. På sommaren året därpå startade han en simskola. Mitt under pågående sågarbetarstrejk, tredje juni, annonserade han om att simskolan skulle starta 25 juni. 17:e augusti promoverades 100 simskoleelever för sina, simfärdigheter.

Tyvärr kunde Knut Adrian bara stanna tre år i Sundsvall. I mitten av 1890-talet anslöt sig Erik "Kicken" Nässén till föreningen. Han kom under många år att spela en betydande roll i föreningen och var en duktig simhoppare.

Ett långlivat badhus
908 invigdes nya badhuset vid Kyrkogatan. Den stora bassängen, 7.90 m bred och 14.65 m lång, efter dåtida mått en mäktig skapelse. Föga anade de simintresserade att de skulle få leva med den i 63 år, d.v.s. långt in i modern tid. Sundsvall var en av de sista större städerna i landet som byggde ett modernt badhus.

1910 flyttade östgöten och hängivne simmarvännen Emil Svärd till Sundsvall för att bli badmästare vid badhuset. Fram till början av 30-talet, var badhuset stängt under sommaren. De badintresserade hänvisades då till Selångersån eller annat lämpligt bad.

Tävlingssimningen tar fart
Otto Hägglund var den första simmaren i föreningen som tränade på modernt och rationellt sätt . Det gav också resultat. Under en period var han den främste simmaren i distriktet på frisim och bröstsim. 1925 lockade Arne Borg stora åskådarmassor till sin uppvisningssimning i Selångersån.

När den nya reningsanläggningen 1932 togs i bruk kunde man ha badet öppet året om. Näste storsimmare i klubben hette Karl-Erik Åhlund. 1934 startar stadsmatcherna i simning mellan Sundsvall och Härnösand. Det hölls två om året - I Sundsvall på vintern och i Härnösand på sommaren.

Idag när det tar en dryg halvtimme att åka de fem milen mellan orterna har man svårt att föreställa sig hur den krokiga och backiga vägen och de skraltiga bussarna gjorde resan till ett litet äventyr.

Kriget ställer till problem
I slutet av 30-talet fanns planer om ett nytt badhus, men världskriget stoppade planerna. Det var också svårt att få ihop en fungerande styrelse i föreningen eftersom många dragit ut i fält för att hindra att landet dras in i kriget. Henry Runströmmer, senare ordförande i svenska livräddningssällskapet rycker under en period in som ordförande i föreningen. Trots kriget föreslår den dåvarande skolchefen Per Bratt 1944 att simundervisning skall tas upp på skolschemat.

Förutspådd svacka blir till storhetstid
1956 bygger Timrå ett nytt badhus med en 25-meters bassäng. Nu spår olyckskorparna att elitsimningen i Sundsvall går emot en snar död. Men vid ett styrelsemöte i slutet av 50-talet presenterar klubbens dåvarande huvudtränare George Öberg en strategi för föreningens fortsatta verksamhet. Når man inga framgångar inom tre år får man ta ett nytt beslut.

Efter en tid ger satsningen utdelning. 60-talet blir föreningens mest framgångsrika period dittills. Simmare som Ingvar Ericsson, de två brödraparen Hasse och Rolf Tegeback och Nils och Lars Öberg och Kaj Enheim placerar föreningen på den svenska simkartan. På tio år erövrar de 85 SM-medaljer och slår flera svenska rekord och ett europarekord. Ingvar Eriksson och Hans Tegeback representerar Sverige vid OS.

Äntligen ett nytt badhus
I början av 60-talet lovar stadsfullmäktige att ett nytt badhus ska stå klart till 1965 i varje fall senast 1966. Nu blir det inte så, istället satsas det på ishallen vid gärdet. I slutet av 60-talet sätter bygget av det nya badhuset vid Selångersån igång. Det nya badhuset byggs i anslutning till den befintliga Sporthallen. Elisabeth Berglund dyker upp som kvinna bland killarna.

I början av 1971 invigs sporthallsbadet och i mars arrangerar föreningen det första sim SM:et i Sundsvall. Tyvärr blir SM:et ingen simmässig framgång, endast två bronsmedaljer når man. Däremot får man mycket beröm för arrangemanget. Sporthallsbadet fungerar utomordentligt som träningsinrättning. Både på tidiga morgnar och sena kvällar.

Öbergs pension kännbar
1976 gick föreningens huvudtränare under många år George Öberg, i pension. Det blev svårt för klubben att ersätta en sådan eldsjäl. Simmarna fortsätter dock att profilera sig med stockholmaren Dan Larsson i spetsen. Klubben var ofta med och stred i lagkappsfinalerna på SM. Tränaren Claes-Göran Widén blev sedermera förbundskapten för landslaget.

På väg in i en ny storhetstid
1980-talet var en tunn period på seniorsidan. Dock med vissa undantag - bröstsimmaren Hasse Bergkvist och distanssimmaren Henrik Jangwall. Den senare nådde olympiaden i Seoul 1988, efter att ha tränat i Florida och Malmö åren innan.

Det var meningen att Henrik skulle vara Hasses hörnsten i klubbens nysatsning mot eliten. Den planen bragtes om livet sedan Henrik kommit in på pilotutbildning, och Hasse fick starta om, helt utan SM-simmare. Sedan dess har åtskilliga simmare kommit från när och fjärran, och en storhetstid lik den på 60-talet är i full gång.

Klubben har även etablerat sig som en av landets absolut bästa tävlingsarrangörer, med höjdpunkten vid inomhus-SM i Januari 1996.

Tack till STs bildarkiv.